God is red – Native american shamanism
Så kan det också bli när det är boktips på agendan, en Indian eller ”Usprungling” om man skall vara PK (i dessa tider av valdebatt). Det är en bok jag tror jag kommer läsa om denna sommar. Mest för att jag vill komma tillbaka till läsning, men även för att jag minns den som riktigt bra utan att minnas vad den egentligen handlade om.
Hur är det då med minnet?
Minnet är ganska bra. Det är utöver bra något av en retsticka och där blir det lite av en gissningslek alternativt fuska med telefoner, Google och annat. Då är jag mer för att fundera en stund, sedan har jag antingen fått tillbaka minnet eller glömt bort frågan helt och hållet. Glad är jag antagligen ändå.
Fredspipor, svetthyddor och trummor
Jag är tveksam till svetthyddor, men i övrigt så kan jag nog smälta in rätt väl. Jag har blivit kallad indianen av fler än ett par stycken, och skall man tro charlataner så är en indianhövding min andliga ledsagare – min spirit guide alltså. I samma stund det sägs är man direktkvalificerad till bluff, det är en på tok för uppenbar koppling till mitt yttre. Släng på nästa uppenbara del av gissningsleken – snowboard, surfing eller skateboard – och man har min fulla uppmärksamhet. Det gör mig sugen på att hitta ett medium och testa en gång till. Men var? Hur? Jo, det är faktiskt frågor som är svåra att besvara om man inte har…..Varsel!
Varsel? Sämsta översättningen någonsin
Stephen Kings ”The Shining” är den bästa – eller bäst-i-test – i många kategorier. De svenska översättare som slet sitt hår och verkligen ansträngde sig är undantaget. ”Varsel” är en så sjukt dålig titel på en bok (eller film) att till och med ”och hans värld” känns rimligt. Nja, men det är bara på andraplats i listan över de sämsta översättningarna och så många översättningar har jag inte hunnit till än. Men tillbaka till USA, tillbaka till ”mitt andliga ursprung”.
Annorlunda och intressant bok
God is red är annorlunda, det är för variation den dyker upp här. Men skall man resa långt, eller på annat sätt har massor av tid man har svårt att spendera så är det väl värt de timmar den tar att läsa. Det är den bättre av de två böcker om indiansk shamanism som jag har. Den andra – ”The way of the Shaman” – är annorlunda och mer lättillgänglig och något mer av en instruktionsbok för västlingar (med ”Vä” och alltså inte en banjoprins eller annat) som vill känna sig spirituella för en dag eller två.
jag känner att detta är för mycket text för en skitblogg. Så jag babblar snart på en egen do än istället. Även om det är nonsens så fyller det en funktion. Den är betydligt starkare om deb är hostad.
O-kultur 